söndag 4 januari 2015

Tack för att ni tar hand om mig!

På Nyårsafton fick vi byta både cgm och en ny OmniPod på Elsa och igår var det så dags för ny OmniPod igen. Dagarna går så fort och det känns som vi inte gör annat än byter grejer på hennes kropp. Och bara för att man känner så blev det typiskt att cgm:n strejkade idag! Ingen kontakt och med tre stycken ??? på skärmen och ett timglas. Vi valde att starta om den och då hoppade den igång för en kort stund men sen blev det samma strul igen med tre ??? och efter det stod det sensorfel byt sensor. Det var bara att förbereda Elsa på ett nytt byte som hon inte tycker är så roligt! Och speciellt inte när man får byta så ofta. Idag brast det för henne, tårar och jobbigt samtal om varför hon behöver ha diabetes. Det är så tufft som förälder att se henne så rädd och ledsen, att försöka bita ihop och vara stark och försöka trösta och förstå. Hon är bara ett barn, 8 år och behöva utsättas för det här hela tiden. Ett barn ska vara barn och inte behöva hanteras på det här sättet. 
När hon väl fixade bytet efter tårar från oss alla, sa hon - TACK FÖR ATT NI TAR HAND OM MIG!
Och så kramade hon oss hårt och länge.
Ja vad säger man? Rörd till tårar! Gullunge!!

torsdag 1 januari 2015

Nytt År, nya utmaningar!

Det var ett tag sedan sist, och man kan verkligen konstatera att en hund tar mycket tid av ens liv. Det första året ( ja han blir faktiskt 1 år i januari) har varit en utmaning, med en aktiv, busig liten valp som nu växt upp och blivit stor. Många gånger har man tvivlat om det kan bli en servicehund av Charlie, men nu så här i efterhand är jag helt säker att det kommer gå bra. Han måste bara bli lite mer mogen först, men sen så hoppas vi att det går vägen. Jag ser fram emot vad 2015 har att erbjuda med ännu mer träning och förhoppningsvis om det går vägen så får Elsa en alldeles egen diabeteshund!


    Bästa vänner!

Vi har nu som jag skrev i förra blogginlägget fått en kontinuerlig blodsockermätare, som mäter av hennes blodsocker var 5: e minut. Mycket bra, fast jobbigt då vi har fått uppleva Elsas svajiga blodsockervärden på heltid eller hur man ska uttrycka sig! Jag hoppas nu med cgm:en att den ska visa oss trender som ska kunna hjälpa oss att få bättre koll på hennes värden. Det bästa är att hennes sönderstuckna fingertoppar har fått vila och att man alltid kan se hur hon ligger i sitt blodsockervärde. Tekniken går framåt och det är vi väldigt tacksamma för!
Här kommer lite bilder som Elsa valt att visa, för hon är stolt över sin blogg (som hon kallar det)
Det blir nog hon som får överta den sen när hon blivit lite större.

   Dexcom cgm

    Så här sätter man fast den, trycker in den i huden. 

   Sen sitter sändaren fast som en pjäxa. 
   Lite drygt en vecka har hon den innan man byter igen. 
   (Man kan duscha och bada som vanligt)


   Så här ser skärmen ut där man ser blodsockervärderna
   (varje prick är var 5: e minut) 
   Sändaren och displayen får endast vara max 6 meter ifrån varandra.


Sen kommer lite bilder från byte av OmniPod (insulinpumpen som hon byter var 3:e dag)

   Emlaplåster (bedövningssalva) 
   Ett måste för att kunna sätta dit både cgm:en och OmniPod:en
   Det får vi bekosta själva. Det kostar att slippa känna smärta. 
   Och många plåster blir det! 
   Men är väldigt tacksam att allt annat (förutom druvsocker) 
   är gratis i Sverige.

    Man måste alltid vara duktig och stark! 
    Fast man inte alltid har lust eller orkar just då!

   Nypa sig själv i armen för att det är så obehagligt 
   när nålen smäller in i armen. 

   Alltid ett leende efteråt när hon vet att allt är klart!


   Många använda poddar blir det! 
   Som skickas tillbaka till firman för återvinning!


    Gott Nytt År!!


   Storasyster Emmy, Elsa och Labradoodle Charlie