måndag 21 september 2015

En bild säger mer än tusen ord!







fredag 4 september 2015

Diabeteshund

Nu är vi igång med utbildningen för vår hund Charlie som ska bli en alarmerande servicehund till Elsa! En Diabeteshund helt enkelt! Läs mer om det på www.diabeteshund.se
Vi har blivit tilldela en jättetrevlig och duktig instruktör som ska guida oss genom det här året framöver med massa träning och det ska bli så spännande! Anders är tilldelad som förare tillsammans med Elsa och jag sköter alla anteckningar och för protokoll. Nu är det full fokus och vi kommer verkligen att engagera oss till max. Idag fick vi för första gången prova hans träningstäcke på en Galleria i centrala Örebro tillsammans med vår instruktör, och han var så duktig! 
Vi gick lugnt bland folksamlingar, fikade, gick in i en butik, åkte hiss och bara va!




Tänk när han lärt sig markerar högt och lågt blodsocker! Då slipper Elsa få jobbiga känningar och irriterande höga värden med ketoner som följd. 
Varje dag är en utmaning med hennes blodsocker!
I tisdags när jag hämtade henne kl. 13:30 så hade hon 5,1 i blodsocker och bara en halvtimme senare mäter jag hennes blodsocker på 1,9!! Hon mår inte bra och beter sig tokigt och flamsar högt och okontrollerat! Det låga värdet gör att rekyler höjer hennes blodsocker senare på kvällen och natten blir långt ifrån bra. Hon vaknar med ketoner och Anders blir hemma med en trött Elsa. 
På Torsdag eftermiddag byter vi hennes OmniPod som vi som vanligt gör var tredje dag, och när vi trötta ska gå och lägga oss så har hon plötsligt 12.7 i blodsocker trots ett bra värde när Elsa gick och la sig. Då vi ska korrigera det höga blodsockervärdet så går det helt plötsligt ett larm från hennes arm! Vi tittar på dosan och den säger ungefär så här: -insulintillförseln avbruten, byt pod!
Vi får väcka en trött Elsa som måste byta podden utan bedövning mitt i natten. Men hon gör det hon vet att hon måste göra och är världens duktigaste och modigaste tjej! Sen somnar vi och vaknar upp till en ny dag som om ingenting har hänt! En helt vanlig och ovanlig vecka med diabetes typ 1 
Elsa med hennes livsviktiga ägodel. Fungerar den inte som den ska kan det gå läskigt fort med farliga höga värden, tur hon har oss nära jämt! Och det känns så bra att Charlie kommer vara hennes trygghet i framtiden, hennes livförsäkring! 

tisdag 25 augusti 2015

Tur man har nära när en olycka sker!

Är så tacksam för närheten jag har mellan jobb, hem och skola, speciellt en sån här dag då man snabbt måste vara på plats. 
Det hände en olycka på skolan, Elsa råkade springa in i en stol med armen och infarten till insulinpodden åkte ut. Då gäller det att vara snabbt på plats och byta den för att undvika snabbt höga blodsockervärden. 
På bilden ser ni hur infarten sticker ut. Elsa bytte podden snabbt utan bedövning för att hon ville hinna tillbaka till skolan. Slutet gott allting gott!

onsdag 12 augusti 2015

Svår känning!!

Har tagit en välbehövlig paus från bloggen, men känner att det är dags att börja skriva igen då vi nu har påbörjat den spännande utbildningen för vår hund Charlie som ska bli Diabeteshund 
Nu såhär 1 timme efter att Elsa fick en helt oväntad och en väldigt kraftig blodsockerkänning så känner jag att vi mer än någonsin behöver honom. 
1.1 mmol/l visade mätaren samtidigt som jag försökte få i henne druvsocker! Hon skrek, svettades och sa att hon höll på att svimma! Slog och fäktades samtidigt som hon skrek på vatten! Hon svepte 3 glas efter varann medans hon flamsigt spottade ut lite vatten från mun ut på golvet. Det tog ett bra tag innan hon var som vanligt igen. Hon såg mig suddigt och benen sa hon var som spagetti. Det var så jobbigt att behöva se henne må sådär dåligt! Hade vi haft cgm (kontinuerlig blodsockermätare) så hade den varnat oss innan, men efter en jobbig prövotid med tuffa nålbyten av cgm så tog vi en paus. Hon klarade inte av när nålen trycktes in i magen, trots bedövningsplåster. Vi var t.o.m hos en terapeut på lekterapin flera gånger under våren för att få hjälp med Elsas rädsla, men utan resultat. 
Hon klarar helt enkelt inte av den tyvärr! Så vi fortsätter att sticka hennes fingrar minst 12 ggr per dygn! Känns som att gå tillbaka till stenåldern (som en annan mamma uttryckte sig) Med cgm kunde man se trender och hur hennes blodsocker såg ut var 5:e minut, nu har vi inte alls koll på samma sett och då händer det här med känningar av olika grader titt som tätt. 

Elsas cgm-infart som gör ont! 

Elsas OmniPod visade 1.1 mmol/l

Vår Labradoodle Charlie som ska bli diabeteshund - www.diabeteshund.se 


söndag 15 februari 2015

Magsjuka!

En diabetikers värsta mardröm, magsjuka! 
Och det var precis vad Elsa fick halv elva i går kväll.
Så jobbigt när det kommer på kvällen/natten då det alltid blir så kritiskt att man måste hålla sig vaken i stort sett hela natten.
Det blir täta blodsockertagningar för att hålla blodsocker och ketoner under kontroll. Man måste få i sig något att äta och ta insulin trots lågt blodsocker för att undvika ketoner som bildas i kroppen väldigt fort. Om de fortsätter kräkas och man inte får i dem något så kan det bli kritiskt väldigt fort och då är det sjukhuset med dropp som gäller.
Som tur var så kräktes hon bara två gånger och kunde efter ett tag få i sig lite avslagen Cola och en crispmacka som hon som tur var fick behålla. Nu dagen efter mår hon bra, men självklart kommer jag hålla henne hemma 48 timmar som är inkubationstiden för magsjuka. 

Magsjuka
Om man har maginfluensa, äter ovanligt lite och kanske kräks blir blodsockret lågt, och det bildas syror (ketoner) i urin och blod när kroppen svälter. Då behöver man äta eller dricka något som innehåller socker, lite i taget och ofta, exempelvis saft med vanligt socker, eller isglass. Insulin behövs också, men förmodligen i lägre doser än vanligt om man inte äter.

Behåll alltid det långverkande insulinet - basinsulinet. Feber ökar insulinbehovet också vid magsjuka. Till insulinet behövs något som innehåller socker när man inte kan äta som vanligt.

Man får aldrig sluta ge insulin! 

Under något dygn kan man så behöva vara mycket aktiv med söt dryck, blodsockerkoll och anpassade insulindoser, och sedan brukar magsjukan vara över.

Källa: diabit.se 

onsdag 11 februari 2015

6 årsdagen!

Idag är det 6 år sedan vi fick det där beskedet som skulle förändra vårt liv för alltid! Ett besked som man inte kunde påverka, ett besked som man helt enkelt bara var tvungen att acceptera! En obotlig sjukdom som kräver att behandlas dygnet runt för att förhindra följdsjukdomar som vi vet leder till döden om man inte sköter den.
Att sedan tiden rullar på och man hela tiden biter ihop och är så där stark hela tiden, det tar på krafterna. Det här senaste halvåret har varit så där extra tufft, vår starka 9 åring har blivit mer självständig, börjat grubbla på varför just hon ska ha diabetes typ 1! Grinar varje gång vi ska byta infart och blir arg på sig själv för att hon tycker hon är dålig för att hon inte klarar av det! Att behöva tänka så som barn gör att man som förälder blir så ledsen och arg på denna hemska sjukdom! 
Citerar min fina FB-vän Helena som själv har en dotter med diabetes typ 1 i samma ålder som oss.
 "Vi är inne i det. Det är vår vardag och vi lever fullt ut, diabetesen lever med oss och inte tvärtom MEN att sticka sitt barn i fingrarna, att byta pump, att hela tiden planera och kontrollera dagar, att ligga steget före, att varje kväll analysera natten, att ställa klockan för att gå upp och sticka sin sovande dotter, att varje morgon utvärdera natten och sedan stämma av allt med personalen på skolan och fritids… Det är inget man vänjer sig vid. Vi har accepterat och försonats med vårt liv men samtidigt går det inte en enda dag utan att vi önskar att hon var frisk."
Tack Helena för att du sätter ord på hur man känner, kunde inte sagt det bättre själv.


      Bjuder på en vinterbild på Charlie och Elsa! 

söndag 4 januari 2015

Tack för att ni tar hand om mig!

På Nyårsafton fick vi byta både cgm och en ny OmniPod på Elsa och igår var det så dags för ny OmniPod igen. Dagarna går så fort och det känns som vi inte gör annat än byter grejer på hennes kropp. Och bara för att man känner så blev det typiskt att cgm:n strejkade idag! Ingen kontakt och med tre stycken ??? på skärmen och ett timglas. Vi valde att starta om den och då hoppade den igång för en kort stund men sen blev det samma strul igen med tre ??? och efter det stod det sensorfel byt sensor. Det var bara att förbereda Elsa på ett nytt byte som hon inte tycker är så roligt! Och speciellt inte när man får byta så ofta. Idag brast det för henne, tårar och jobbigt samtal om varför hon behöver ha diabetes. Det är så tufft som förälder att se henne så rädd och ledsen, att försöka bita ihop och vara stark och försöka trösta och förstå. Hon är bara ett barn, 8 år och behöva utsättas för det här hela tiden. Ett barn ska vara barn och inte behöva hanteras på det här sättet. 
När hon väl fixade bytet efter tårar från oss alla, sa hon - TACK FÖR ATT NI TAR HAND OM MIG!
Och så kramade hon oss hårt och länge.
Ja vad säger man? Rörd till tårar! Gullunge!!

torsdag 1 januari 2015

Nytt År, nya utmaningar!

Det var ett tag sedan sist, och man kan verkligen konstatera att en hund tar mycket tid av ens liv. Det första året ( ja han blir faktiskt 1 år i januari) har varit en utmaning, med en aktiv, busig liten valp som nu växt upp och blivit stor. Många gånger har man tvivlat om det kan bli en servicehund av Charlie, men nu så här i efterhand är jag helt säker att det kommer gå bra. Han måste bara bli lite mer mogen först, men sen så hoppas vi att det går vägen. Jag ser fram emot vad 2015 har att erbjuda med ännu mer träning och förhoppningsvis om det går vägen så får Elsa en alldeles egen diabeteshund!


    Bästa vänner!

Vi har nu som jag skrev i förra blogginlägget fått en kontinuerlig blodsockermätare, som mäter av hennes blodsocker var 5: e minut. Mycket bra, fast jobbigt då vi har fått uppleva Elsas svajiga blodsockervärden på heltid eller hur man ska uttrycka sig! Jag hoppas nu med cgm:en att den ska visa oss trender som ska kunna hjälpa oss att få bättre koll på hennes värden. Det bästa är att hennes sönderstuckna fingertoppar har fått vila och att man alltid kan se hur hon ligger i sitt blodsockervärde. Tekniken går framåt och det är vi väldigt tacksamma för!
Här kommer lite bilder som Elsa valt att visa, för hon är stolt över sin blogg (som hon kallar det)
Det blir nog hon som får överta den sen när hon blivit lite större.

   Dexcom cgm

    Så här sätter man fast den, trycker in den i huden. 

   Sen sitter sändaren fast som en pjäxa. 
   Lite drygt en vecka har hon den innan man byter igen. 
   (Man kan duscha och bada som vanligt)


   Så här ser skärmen ut där man ser blodsockervärderna
   (varje prick är var 5: e minut) 
   Sändaren och displayen får endast vara max 6 meter ifrån varandra.


Sen kommer lite bilder från byte av OmniPod (insulinpumpen som hon byter var 3:e dag)

   Emlaplåster (bedövningssalva) 
   Ett måste för att kunna sätta dit både cgm:en och OmniPod:en
   Det får vi bekosta själva. Det kostar att slippa känna smärta. 
   Och många plåster blir det! 
   Men är väldigt tacksam att allt annat (förutom druvsocker) 
   är gratis i Sverige.

    Man måste alltid vara duktig och stark! 
    Fast man inte alltid har lust eller orkar just då!

   Nypa sig själv i armen för att det är så obehagligt 
   när nålen smäller in i armen. 

   Alltid ett leende efteråt när hon vet att allt är klart!


   Många använda poddar blir det! 
   Som skickas tillbaka till firman för återvinning!


    Gott Nytt År!!


   Storasyster Emmy, Elsa och Labradoodle Charlie