onsdag 27 augusti 2014

Vad gör man när hjärtat brister?

Mitt älskade barn, mitt kött och blod, mitt ALLT! 
Hon börjar bli större, vill känna sig friare, slippa allt!
Ikväll brast det!
Hennes ord gick rakt in i mitt hjärta! Mina tårar rann, mitt hjärta brast!
-Jag vill ha ett vanligt liv, som ni! 
-Jag vill känna mig fri och slippa all koll!
Elsa var så ledsen och så tydlig! 
Jag kramade henne hårt, hon grät och jag grät! 
Det är inte ofta vår solstråle klagar och vi har alltid varit positiva med henne och hennes diabetes.
Men just den här dagen brast det för henne. Är så här i efterhand glad att allt brast för det fick oss att prata om just det jobbiga och allvarliga!
En sjukdom som är så krävande HELA tiden, ingen rast ingen ro! 
Och det är just det som gör så ont i mig!
Hur ska min tjej stå ut med all kontroll livet ut? 
Hennes liv är med andra ord som intensivvård dygnet runt, struntar man i att behandla så dör hon. 
Vårt jobb som vi lägger ner dag ut och dag in är ett kvitto på liv! 
Och det blir extra tydligt en dag som denna! 

2 kommentarer:

  1. Det gör mig ledsen och arg att de flesta i samhället (som inte har någon familjemedlem med diabetes) inte tycks förstå hur allvarligt diabetes är och vilken hemsk sjukdom det är för den som drabbats av den. Det är väl just det att en diabetiker inte har något val. Det hjälper inte att klaga för man kommer inte kunna bli frisk ändå.. Det behövs mer pengar till forskningen! Jag vill inte att mina framtida barn ska få leva med diabetes!!

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag heter Hedda och är 19 år gammal, för ett år sen fick jag diabetes typ 1. Ville bara säga att jag är ledsen för er skull, jag vet hur den där hopplösa sorgen känns. Kämpa på, kram!

    SvaraRadera