onsdag 14 maj 2014

Kraftig insulinkänning!

Efter att jag jobbat en heldag så skyndade jag mig hem för att möta upp resten av familjen som var redo för att åka på valpkurs. När vi precis var framme så hörde vi Elsa åma sig i baksätet och slängde kroppen från sida till sida, skrek och grät om vartannat! Jag sprang snabbt ut och hoppade in bredvid henne, hon grät hejdlöst, ögonen flackade och hon ålade sig fram och tillbaka. Fick upp druvsockret och försökte få henne att tugga/suga i sig sockret. Tuggreflexerna var bra! På något sett visste hon vad som skulle göras trots att hon var helt okontaktbar. Satt sen med Elsa och kramade om henne medans Anders och Emmy slöt upp gruppen för lite träning med Charlie. Elsa tittade sig runt och undrade vart vi var. Jag berättade och talade sen om vad som hade hänt, och Elsa sa att hon inte kom ihåg någonting. Lilla gumman vad jobbigt det var att se henne må så dåligt. 
Vet inte hur lågt blodsockret var men efter ca. 20 min låg det på 4,6 mmol/l och en rekyleffekt på 14,7 mmol/l senare på kvällen. 
Hur ska man någonsin bli bekväm i dessa situationer? Alltid lika jobbigt! 


Här kommer ett bra beskrivande citat taget från en förälder till ett barn med diabetes typ 1:

"Diabetes typ 1 är ungefär som att köra bil. Du måste hela tiden vara uppmärksam och gasa och bromsa och svänga för att hålla dig på vägen. Men eftersom du har ögonbindel på dig så ser du inte 
vägen framför dig och vilka hinder som kommer. Och du kan heller inte stanna bilen och kliva ur, hur gärna du än skulle vilja och hur åksjuk du än blir." 


3 kommentarer:

  1. Har du någonsin reflekterat över att det kan komma en dag då Elsa vill vara något annat än diabetes-Elsa men att hon då inte kan det pga denna blogg?

    Jag skulle vara jätteledsen om min mamma startat en sådan blogg, särskilt om man på den kan läsa att ta hand om mig var som att sitta åksjuk körandes en bil med förbundna ögon och man inte kunde gå av...

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Länkat till din blogg från vår blogg.

    SvaraRadera
  3. Hej anonym! För det första så är Elsa väldigt engagerad i vad jag skriver och visar för bilder. Hon tycker det är kul att jag bloggar om henne och vår vardag. Sen var citatet som du nämner inte riktat till individen Elsa utan generellt hur det är att ta hand om den oförutsägbara sjukdomen diabetes typ 1! Verkar som om du inte riktigt förstod mitt blogginlägg tyvärr!

    SvaraRadera