onsdag 14 maj 2014

Kraftig insulinkänning!

Efter att jag jobbat en heldag så skyndade jag mig hem för att möta upp resten av familjen som var redo för att åka på valpkurs. När vi precis var framme så hörde vi Elsa åma sig i baksätet och slängde kroppen från sida till sida, skrek och grät om vartannat! Jag sprang snabbt ut och hoppade in bredvid henne, hon grät hejdlöst, ögonen flackade och hon ålade sig fram och tillbaka. Fick upp druvsockret och försökte få henne att tugga/suga i sig sockret. Tuggreflexerna var bra! På något sett visste hon vad som skulle göras trots att hon var helt okontaktbar. Satt sen med Elsa och kramade om henne medans Anders och Emmy slöt upp gruppen för lite träning med Charlie. Elsa tittade sig runt och undrade vart vi var. Jag berättade och talade sen om vad som hade hänt, och Elsa sa att hon inte kom ihåg någonting. Lilla gumman vad jobbigt det var att se henne må så dåligt. 
Vet inte hur lågt blodsockret var men efter ca. 20 min låg det på 4,6 mmol/l och en rekyleffekt på 14,7 mmol/l senare på kvällen. 
Hur ska man någonsin bli bekväm i dessa situationer? Alltid lika jobbigt! 


Här kommer ett bra beskrivande citat taget från en förälder till ett barn med diabetes typ 1:

"Diabetes typ 1 är ungefär som att köra bil. Du måste hela tiden vara uppmärksam och gasa och bromsa och svänga för att hålla dig på vägen. Men eftersom du har ögonbindel på dig så ser du inte 
vägen framför dig och vilka hinder som kommer. Och du kan heller inte stanna bilen och kliva ur, hur gärna du än skulle vilja och hur åksjuk du än blir." 


tisdag 13 maj 2014

Elsa och Charlie!

Vart tar tiden vägen? Sen vi fick hem vår älskade Charlie så har veckorna rusat iväg. Det är fullt upp med en valp i hemmet. Nu har vi haft han hos oss i 7 veckor och han växer så att det knakar. 
Jätte bra har det gått med rumsrenheten och på nätterna sover han gott. Vi övar mycket med Charlie för att kunna forma han till en trygg och lydig hund och det går jättebra, han är så lättlärd. 
Ska bli så spännande att förhoppningsvis kunna utbilda honom till en diabeteshund. 
Det som vi längtar efter nu är att hans sylvassa tänder ska tappas, då det gör så ont när han "leker" med oss. Men det är ju snart ett minne blott, vad jag förstått.
Nu har vi börjat på valpkurs och går hela familjen en gång i veckan, det är Charlie (labradoodle) och två schäfertikar så vi är inte så många. Roligt och spännande att få lära sig nya saker tillsammans med vår hund.

    På promenad i skogen nära huset.

   Elsa och Charlie.


    Liten blir större snabbt.

Jag fick en fråga här på bloggen, för och nackdelar med OmniPod och vad man ska tänka på.
Jag kan säga som så att efter ungefär två månader med den nya pumpen så finns det INGA nackdelar. 
Den största skillnaden märkte Elsa av, då hon sa: -Det känns inte som jag har diabetes längre! 
Jag tror hon menar att vi inte behöver störa henne på samma sett. Nu när vi måste justera högt blodsocker, ge måltidsinsulin eller ändra temporärbasal så behöver vi ju inte be om Elsas insulinpump utan kan bara ta handenheten (bs mätaren) och fixar det vi behöver fixa. 1 1/2 meter ifrån måste vi vara Elsa, det är det som krävs. Så smidigt!! 
Man kan bada/duscha med den och så kan man ha den nästan vart man vill på kroppen.
Det är verkligen framtidens pump! Och vi är så glada att vi fått möjlighet att prova den på Elsa.

    Elsa har börjat haft OmniPod:en på armen då den inte är ivägen när hon tränar gymnastik. 

   Charlie bredvid handenheten.

   Kollade Elsas blodsocker på rutin och mäte 1,9!! Hon sov som en stock!
   Längtar tills Charlie kan väcka oss och markera lågt blodsocker innan det hinner sjunka för lågt.