söndag 30 oktober 2011

Man måste vara stark och bita ihop!

Nu har det snart gått en månad sen pumpstarten och det har varit ganska jobbigt för oss alla i familjen, fast bara var tredje dag!
Jag som skrev i förra inlägget att allt hade gått så bra och att det inte var några problem med att byta infussionssetet. Det fick jag sen äta upp!!
Elsa har varit livrädd sen vi tyvärr råkat sätta dit nålen i en nerv på magen och det gjorde ont!
Nu får vi inte röra eller ens komma i närheten med nålen (infussionset)
Vi har lugnt och sansat försökt pratat med Elsa och låtit henne själv försökt sätta dit den och varit pedagogisk och med tålamod att få henne att vilja själv, men när det gått mer en en timme så har vi varit tvugna att med hennes motstånd, skrik och spark tvingat henne att sätta dit den. Vi har mått dåligt men jag tror att hennes storasyter har tagit det värst. Hon mår så dåligt av att se lillasyster plågas som hon gör.
Ska det vara så här?
Det gör ont i mammahjärta att behöva tvinga sitt barn till något de inte vill göra!
Men man har ju i detta fall inget alternativ, hon måste ju ha sitt insulin annars dör hon!
Och när vi väl fått dit nålen, vilket vi nu tvingar henne till på en gång så plågan går över fort,
så vill hon inte ta bort den gamla inssionsetet.
Nu här på morgonen ser hon ut så här:
Ska försöka få henne till att ta bort det själv i hennes takt om det går, annars får vi ta striden igen.
Phuuu!

torsdag 6 oktober 2011

Nu har Elsa fått sin pump!

Nu har det gått 3 dagar sen Elsa fick sin insulinpump, och allt har gått väldigt bra. Både jag och Anders var lite oroliga hur Elsa skulle fixa stålnålen som sätts in i magen där insulinet pumpas in. Vi hade inte pratat så mycket om det för Elsa utan det skulle få bli som det blev när vi väl var på plats. Och när det var dax drog Elsa upp tröjan och visade var den skulle sitta och sen fick jag sätta dit den, inga problem överhuvudtaget. Ett litet stick, precis som att sätta dit ett häftstift in i huden och sen se en stolt Elsa som äntligen fick ha sin pump på sig.
Vi var otroligt stolta över vår lilla tjej!
Det positiva med pump är ju helt klart att man kan häva en känning på natten och att man kan dutta med små enheter insulin då hon har för högt blodsocker. En annan fördel som vi provade direkt är att ge en del insulin direkt och sen ställa in att den ger resten av insulinet under 1 timmes tid. Vi har jämt haft problem när vi ätit pasta, då hon blivit låg efter middag och sen senare rustat iväg med högt blodsocker efter någon timme. Nackdelen är såklart att den kan vara ivägen, som t ex när hon tränade rytmiskt sportgymnastik så var den ivägen några gånger. Vi kommer nog ta bort pumpen nästa gång, då man kan vara utan den ca. 1 timme.
Det blir nog bra det här, vi måste vänja oss med allt nytt bara.
Elsas insulinpump och en av hennes pumpväskor som jag har sytt åt henne.

När vi var inne hos diabetessjuksköterskan så kollade vi även Elsas HbA1c värde och konstigt nog så låg det på 50 mmol/mol
Det är bara att tacka och ta emot det glädjande beskedet, men det trodde vi aldrig då vi haft väldigt hoppigt blodsocker på Elsa den senaste tiden.