lördag 18 september 2010

Kramp!

I torsdags kväll fick vi vara med om det värsta vi någonsin varit med om. När kl. var ungefär 21.30 så hörde vi från Elsas sovrum att det var något som inte stod rätt till, vi sprang in i sovrummet och där låg hon och krampade och skrek. Det var ungefär som "nattskräck" blandat med ryckiga kramper. Hon skrek högt och ögonen var vidöppna och så var hon livrädd, och ju mer vi rörde vid henne desto räddare blev hon. Vi sprang genast och hämtade glucagonsprutan och medans Anders fixade ordning den så försökte jag lugna Elsa, men det blev bara värre när jag försökte trösta henne. När Anders satte sprutan i låret fick jag kramphålla henne så att hon inte skulle sparka och krampa så, och det slutade inte förrens sådär en ca. 5-10 min efter vi gett henne sprutan. Vi ringde till ambulansen som kom och hjälpte oss i den obekväma situationen och de tyckte att vi skulle åka in till USÖ för en kontroll då det var första gången det hände och att vi gett henne glucagonsprutan. Så Anders och Elsa åkte med ambulansen in till sjukhuset medans jag fick stanna kvar med Emmy (som låg och sov väldigt djupt som tur var)
När Elsa hade slutat att krampa och lugnat ner sig så kollade vi hennes blodsocker och då låg det på 3,3 så man undrar ju hur lågt hon hade sjunkit innan kramperna uppstod.
Före kvälsmaten hade hon 6,2 och när hon gick och la sig hade hon 8,8 sen vid 20.50 hade hon 5,3 och efter en 40 minuter krampade hon. Hon sjunk alltså väldigt fort!
Usch det var inte så här jag hade föreställt mig en svår känning, det var väldigt obehagligt och det vill jag inte var med om någon mer gång.
Elsa kommer inte ihåg nåogonting och det är väl tur det.

Sympton på lågt blodsocker:
Blekhet, svettig, lätt till tårar, lätt-irriterad, koncentrationssvårigheter, vill inte, svarar emot, hungrig, trött, aggressiv, skakar, darrig, svaghetskänsla, förvirrad, yr, snurrig, huvudvärk, ont i magen, trotsig, illamående, sluddrigt tal, mardrömmar, dimsyn, kramper, dubbelseende.

Och det stämmer ganska väl in på hur Elsa kände sig.
Hon var t ex helt vit på överläppen och rosiga kinder, helt genomsvett och varm, hallucinationer, ryckiga kramper och troligtvis otäcka mardrömmar.





Glucagonspruta.

Allvarlig Hypoglykemi
En insulinkänning måste alltid behandlas. Skulle blodsockret sjunka ner till väldigt låg nivå kan det uppträda insulinkoma med kramper och medvetslöshet. Då måste läkare/sjukhus kontaktas.
Glucagon är ett hormon som stimulerar levern till att frisätta glukos. Har du behandling med insulin och ofta drabbas av insulinkänningar kan det vara bra att ha tillgång till glucagonspruta hemma.
Källa: allomdiabetes.se

9 kommentarer:

  1. Usch! Fy så otäckt. Som mamma till en 15½åring med diabetes sedan maj09 blir jag alldeles skakig när jag läser. Det är ju det där man bävar för och vat att "någon dag händer det troligen". Dessutom vill sonen inte gärna kännas vid sin sjukdom och slarvar med blodsockervärden och tycker att en orolig mamma är bara tjatig. Just nu är han "ute på byn" och jag känner att jag vill ringa honom och kolla hur han mår. Hoppas att ni alla repat er. Intressant att läsa om andra familjer som lever i och med sjukdommen Diabetes. //Petra Lindström

    SvaraRadera
  2. Uff, så skremmende!! :( Det var godt det gikk bra, og det hørtes ut som dere gjorde alt helt riktig. Forstår godt at det var skummelt.
    Merkelig - jeg blogget om glucagonsprøyte i går! Vi har aldri hatt bruk for den, og jeg håper at det aldri vil skje (ikke så realistisk det da kanskje). Vi har hatt en føling med kramper en gang. Det var noen måneder etter at hun fikk diabetes. Hun var våken, og tok til seg noen biter av drue. Når hun sluttet å ha krampe og virket vanlig, målte jeg henne til 1,5!! Vi tok ikke kontakt med lege den gangen, for hun fikk bare mat, og BS normaliserte seg. Men det ga en skikkelig "støkk".

    Som jeg skrev noe om i min kommentar til forrige post - jeg opplever egentlig at disse lave verdiene er sjeldnere etter at hun begynte med pumpe. Dels er det vel at vi er blitt flinkere, dels er det at kroppen slipper langtidsvirkende insulin.

    SvaraRadera
  3. Jag ryser och blir alldeles kall när jag läser... Vilken mardröm!! Som sagt, man vet att det kan, och med all säkerhet någon gång kommer, att hända...
    KRAMAR i massor till er som trots allt klarade av situationen så bra!!

    Helena Lindmark

    SvaraRadera
  4. Kan bara skicka en stor kram till er alla. Vi vet hur det känns och jag minns att du skrev att det här var din värsta mardröm när du hade läst mitt blogginlägg efter Linns första kramp. Kunskap och erfarenhet ger trygghet, ni klarade det den här gången och kommer klara det igen... KRAM!

    SvaraRadera
  5. Tack alla! Jag hoppas att nästa gång, om det nu blir nästa gång inte blir så dramatisk. Både jag och Anders tyckte att det var väldigt skrämmande att se henne så där. Men som du säger Anna så kommer väl erfarehet och kunskap ge trygghet till slut.

    SvaraRadera
  6. jag har en kompist (dock är denna person vuxen "ungdom") hon fick dom där symtomerna som kramp och skrek m.m
    men när dom kollade blodsockret så hade hon ett värde på 6 tror jag det var.

    men läkaren sa att hon troligen haft ett lågt socker ändå bara att det hade hunnit gå upp när sockret togs.

    men vilken tur att allt gick bra, det är ju läskigt vad som kan hända utav en sjukdom som diabetes.

    SvaraRadera
  7. Satt och kollade lite olika sidor om diabetes när jag ramlade in här.

    Tänkte bara tippsa er om en produkt som är väldigt bra för typ1 diabetiker. Har själv haft typ1 i 20år sedan jag var 3.

    Nu förekommer ju den här typen av känningar väldigt sällan, men ibland kan man ha rätt små reserver i kroppen för glucagonet att skicka ut. Och har man kramp är det inte helt lätt att få in druvsocker eller annat som måste tuggas.

    https://www.addnature.com/product.aspx?pf_id=MAXIMGEL5x25G

    Jätte bra att ha tillsammans med druvsocker och glucagon sprutor så man är helgarderad.
    Bara litet tipps som sagt och hoppas Elsa sluppit känningar sedan ni skrev detta.

    Mvh Therese Ernholdt

    SvaraRadera
  8. Tack för tipset Therese!

    SvaraRadera
  9. Ja fy fan det var det värsta jag har varit med om. Vaknade förra natten av att sonen bara skrek och kolla in i väggen. Satte han upp och han käka ett par bananer så vart allt bättre. Sen blev det hejdundrande fika. Vet att det kanske inte var det bästa men han vart fort normal igen. Värsta natten i mitt liv. Nu kan inte jag sova i stället... Kramper hade han vill direkt inga att prata om men det är helt klart samma bild som ni beskriver..

    SvaraRadera