torsdag 23 september 2010

Elsa har fått glasögon!


Elsa visar stolt upp sina nya glasögon! Hon har valt dem själv, och de är lila med tre diamater på (inte stenar utan diamanter är viktigt att påpeka enligt Elsa)

Det är nämligen så att Elsa nyss fått glasögon, hon var precis över gränsen för att behöva få glasögon, så förhoppningsvis kanske hon slipper dem i framtiden.
Ju mer hon använder dem nu dessto bättre är det och hon gillar dem skarpt!
Bara lite svettigt att ha dem på sig ibland.

måndag 20 september 2010

Två diabetesbarn!

Idag har jag haft två diabetesbarn hemma, eller det kanske inte helt sant men man kunde nästa tro det. Speciellt om Klara själv fick välja.
Det är nämligen så att Elsa har världens bästa kompis, som bryr sig så mycket om sin kompis att hon själv vill ta blodsocker fast att hon inte själv har diabetes.
Hon är så söt och de har så kul ihop! Och det bästa av allt är att hennes mamma Jenny är lika intresserad och inte är rädd för att lära sig att ta hand om Elsa och det betyder jätte mycket för oss!
Tack Jenny för att ni är så omtänksamma och bryr er, jag är så glad att ni finns i våra liv!
Klara kollar blodsockret.

Klara och Elsa

Jenny, jag, Elsa, Max och Emmy (Klara fattades tyvärr på bilden)
Vi har barn i samma ålder och de var med oss till Mallorca.

lördag 18 september 2010

Kramp!

I torsdags kväll fick vi vara med om det värsta vi någonsin varit med om. När kl. var ungefär 21.30 så hörde vi från Elsas sovrum att det var något som inte stod rätt till, vi sprang in i sovrummet och där låg hon och krampade och skrek. Det var ungefär som "nattskräck" blandat med ryckiga kramper. Hon skrek högt och ögonen var vidöppna och så var hon livrädd, och ju mer vi rörde vid henne desto räddare blev hon. Vi sprang genast och hämtade glucagonsprutan och medans Anders fixade ordning den så försökte jag lugna Elsa, men det blev bara värre när jag försökte trösta henne. När Anders satte sprutan i låret fick jag kramphålla henne så att hon inte skulle sparka och krampa så, och det slutade inte förrens sådär en ca. 5-10 min efter vi gett henne sprutan. Vi ringde till ambulansen som kom och hjälpte oss i den obekväma situationen och de tyckte att vi skulle åka in till USÖ för en kontroll då det var första gången det hände och att vi gett henne glucagonsprutan. Så Anders och Elsa åkte med ambulansen in till sjukhuset medans jag fick stanna kvar med Emmy (som låg och sov väldigt djupt som tur var)
När Elsa hade slutat att krampa och lugnat ner sig så kollade vi hennes blodsocker och då låg det på 3,3 så man undrar ju hur lågt hon hade sjunkit innan kramperna uppstod.
Före kvälsmaten hade hon 6,2 och när hon gick och la sig hade hon 8,8 sen vid 20.50 hade hon 5,3 och efter en 40 minuter krampade hon. Hon sjunk alltså väldigt fort!
Usch det var inte så här jag hade föreställt mig en svår känning, det var väldigt obehagligt och det vill jag inte var med om någon mer gång.
Elsa kommer inte ihåg nåogonting och det är väl tur det.

Sympton på lågt blodsocker:
Blekhet, svettig, lätt till tårar, lätt-irriterad, koncentrationssvårigheter, vill inte, svarar emot, hungrig, trött, aggressiv, skakar, darrig, svaghetskänsla, förvirrad, yr, snurrig, huvudvärk, ont i magen, trotsig, illamående, sluddrigt tal, mardrömmar, dimsyn, kramper, dubbelseende.

Och det stämmer ganska väl in på hur Elsa kände sig.
Hon var t ex helt vit på överläppen och rosiga kinder, helt genomsvett och varm, hallucinationer, ryckiga kramper och troligtvis otäcka mardrömmar.





Glucagonspruta.

Allvarlig Hypoglykemi
En insulinkänning måste alltid behandlas. Skulle blodsockret sjunka ner till väldigt låg nivå kan det uppträda insulinkoma med kramper och medvetslöshet. Då måste läkare/sjukhus kontaktas.
Glucagon är ett hormon som stimulerar levern till att frisätta glukos. Har du behandling med insulin och ofta drabbas av insulinkänningar kan det vara bra att ha tillgång till glucagonspruta hemma.
Källa: allomdiabetes.se

tisdag 14 september 2010

HbA1c = 6,8

Då har vi varit till USÖ och kollat Elsas HbA1c värde som låg som vi hade förstått, alldeles för högt. Gränsen som de rekommenderar att man ska ligga är under 6,5 och nu för första gången låg hon över det.
Men vi visste ju om det då hennes blodsocker åkt som en jojo upp och ned i flera veckor.
Det är så frustrerade att inte kunna kontrollera hennes blodsocker och inte veta hur man ska göra för att få det bra. Denna ständiga kamp, kontroll och planering är det jobbigaste. Dygnet runt ska man tänka diabetes, man kan ALDRIG slappna av.
Vi har börjat att prata lite om pump nu igen och ska ta oss en funderare om Elsa ska få det eller ej.
Vi har alltid från första gången vi såg pumpen tyckt att den är alldeles för stor för Elsa att bära omkring med hela tiden, det är ju skillnad om man är vuxen och lätt kan ha den i fickan eller som tjej ha den i bh:n.
Är den inte ivägen när de leker?
Vad tycker ni därute som har barn som har pump?
Jag vill gärna höra både för- och nackdelar med att bära pump.
Är så tacksam för lite tips just nu!

Den här pumpen rekommenderar vårt diabetesteam.

lördag 11 september 2010

SMS:a HOPP till 72929!

Nu har jag precis SMS:a HOPP till 72929 och skänkt 50 kr till barndiabetesfonden. Väldigt enkelt och smidigt, prova ni med vettja!
Jag ska göra det fler gånger och hoppas ni andra också gör det för att stödja forskningen kring barndiabetes.
Barndiabetesfonden har förresten fått en ny fräschare hemsida och jag blev tillfrågad att skriva en kort inlägg om Elsa och hennes diabetes. Den finns att läsa under rubriken Mötesplats och sen "min historia"

Klicka på bilden så länkas du direkt till "min historia"

söndag 5 september 2010

Blodsockret åker upp och ner som en jojo!

Elsas blodsocker har varit upp och ner i flera veckor nu, och vi förstår oss inte på hennes värden. Speciellt på nätterna då hon har vaknat på morgonen med alldeles för höga värden. Vi ökade Levemir (långtidsinsulin) och då blev hon först för låg och sen har det varit bra vissa dagar och högt andra dagar. Som en jojo helt enkelt.
Vi har haft kontakt med diabetesteamet och de tycker att vi ska sluta med insuflonet.


Så nu i helgen har vi provat att ge sprutor direkt i skinnet och Elsa var med på det också. Hon sa till och med att hon ville ta sprutorna själv, men kaxigheten innan bevisade hon tyvärr inte när det väl var dags. Hon hade undanflykter och ville först ta i magen sen ångra hon sig och ville att vi skulle ta i rumpan och sen ville hon ha "stora kanin" och krama om och så höll det på tills vi var tvunga att ge henne insulinet i skinnet utan hennes samtycke. Så har det varit hela helgen, och man undrar ju om hon någonsin kommer kunna slappna av och tycka om sina sprutor?
Men det är bara att fortsätta, för hennes blodsocker har faktiskt blivit bättre.