söndag 6 september 2009

Ibland är det tufft!

Usch vad jobbigt det är att behöva väcka ett barn som sover som djupast och försöka få i henne någonting att äta bara för att hon MÅSTE!
När vi kollade henne nyss hade hon bara 3.3 och då är det ju bara att väcka henne och ge henne druvsocker. Och socker går ju bra, men sen att vänta 10 min och sen behöva äta något är ju inte så roligt när man bara vill sova.
Vad gör man?
Med hysteriskt skrik, slag och mycket grinande från hennes sida så fick vi tillslut i henne en halv mjuk smörgås.
Shit vad jobbigt det är att behöva tvinga ett barn att äta, det blev många kramar och pussar efteråt och en och annan tår från en helt slut förälder.
Det är ju inte bara att skita i och inte ge henne något att äta, och hon är ju fortfarande för liten för att riktigt kunna förstå att man måste och det gör att det blir så jobbigt.
Det är i sådana här stunder man blir så less på hennes sjukdom, det känns så orättvist mot henne att vi måste tvinga henne.
Vilken kontrollsjukdom diabetes är!!!
Man måste hela tiden få en jämn balans mellan hur/vad hon äter och hur mycket insulin man måste ge.
Nej nu är det dags att gå och lägga sig, är så trött!
Imorgon blir en ny dag och då har jag förhoppningsvis glömt allt det här jobbiga, och Elsa med!
Kram och godnatt!

3 kommentarer:

  1. håller med,har samma problem med min son&äta frukost,han har verkligen INGEN lust att äta,men måste ju,och framför allt om dom ligger lågt...

    SvaraRadera
  2. Orättvist när så små barn får diabetes.. Det kan verkligen inte vara lätt. Jag har tänkt på de med små barn med diabetes många gånger och är väldigt tacksam över att jag fick min diabetes när jag var 15 år.

    Det kan verkligen inte vara lätt att vara förälder till ett litet barn med diabetes. Och inte lätt för barnet heller.
    Världen är orättvis.

    SvaraRadera
  3. HEEJ!!!
    ALLTID KUL ATT LÄSA OM ANDRAS VARDAG&LIV TYCKER JAG..OM DET ÄR NÅT NI UNDRAR ÖVER SÅ ÄR DET BARA ATT FRÅGA.
    MVH TINA LINDER

    SvaraRadera